Har just kommit hem från veterinären med Imse i lådan. Klockan är halv två på natten. Vid tio tiden på kvällen fick han jätte ont o börja skrika. Då hade han varit precis som alltid då jag just gett mat och satt nytt skogsbässe medel i nacken. Han fick svårare o svårare att andas o bakbenen höll inte. Ringde vet. For in ti Åbo med syster. Hjärtfel. Inget att göra. Man sku ha kunna försöka men vet sa att oftast så kommer patienterna tibaka för avlivning nån dag senare. Ville inte att han sku lida. Det tog ren lång tid innan hjärta till sist stanna. Vi grät o grät. En vänlig veterinär, som tur var. Nu blev man åter påmind om hur hastigt allting kan hända. O nu är Imse borta.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Sååå ledsamt alltid då man mister ett djur,men Anna tänk just på det inget lidande för kissen,och det är det viktiga...saknad finns men Imse har det bra i katt himlen nu...Kram
Usch vad jobbigt och sorgligt
Oj så sorgligt ! Var det som alltid ville vara i famnen ?
Bra att ni har en till i alla fall!
Kom på på eftermiddagen att jag kände mig sorgsen men fattade inte varför, sen kom jag på att det var för din sorgliga Imse-berättelse. Började nästan skratta, för även om det är sorgligt behöver jag ju kanske inte sörja en hel dag. Men du har min medkänsla iaf, det är helt klart :)
Maria jag tror att de har o göra med du har katt o då blir man alltid lite och fundera för man vet ju inte när man hamnar iväg med sina egna djur. O Sonja de va den snällare av dom men nog e Vimse snäll han oxå men han har lite mer temperament.
Skicka en kommentar