Förskolan

Där for lilla Rasse iväg igen. Taxin hämta honom o han åkte iväg. Just 6år fyllda o man åker iväg med taxin, inte e de lätt de här livet heller. Men nog for jag ju själv iväg med bussen till förskolan. De va ju värre de nästan. Dit gick men hem så sku man komma ihåg att plinga på rätt ställe så man blev avsläppt. Och nog var man nervös att man sku räckas upp till knappen. Voi voi, får riktigt ont i magen då jag tänker på de. Nej han har de bra som får taxi som för från dörr till dörr. Nånting som blivit bättre än förr.

En ny syssla i vår vanliga dag

Som om man int sku ha tiräckligt att göra på dagarna så har vi fått ett program till. Senna som man måst söka från stranden. Vi måst ta bilen för vi får inte gå över grannens tomt så fast vi har bara 100m ner så åker vi en runda med bilen. Hon har börjat ta sitt dagliga dopp o kommer ingen med hene så far hon ensam. Allt sku gå bra men folk förstår ju int att hon nog kommer hem sen då hon doppat sej så dom tar fast henne o ringer sen till mej att huden din e på rymmen. De börjar bli lite jobbigt då dom ringer nästan varje dag. Men nu börjar man bli observant o ser man ingen hund så slänger man alla barn in i bilen o fort som ni vet vad far man ti stranden o där möter man en våt o glad Senna.

PANIK

Snart e sommaren förbi, de ha varit fint men int vet jag hur man ska orka med regn o mörker o sånt. O nu e de så skönt då barnen själva kan gå ut på morgonen med bara fötter till sandlådan. Snart står jag där krokot o klär på massor av kläder o kura byxor o stövlar o känner svetten börjar rinna på ryggen o i pannnan. Nån skriker att de klämmer i stövlarna, lilla T kan knappt gå med en så stor packning på sej. För att int tala om när dessa små leriga sandiga gubbar kommer in och vi har sand o lera övera allt. O sen ti sist kommer Senna in med sina mega (Pontus säger alltid mega) tassar in o hon har ju oxå sand o smuts i tassarna o under magen. Kiva me höst!