PANIK

Snart e sommaren förbi, de ha varit fint men int vet jag hur man ska orka med regn o mörker o sånt. O nu e de så skönt då barnen själva kan gå ut på morgonen med bara fötter till sandlådan. Snart står jag där krokot o klär på massor av kläder o kura byxor o stövlar o känner svetten börjar rinna på ryggen o i pannnan. Nån skriker att de klämmer i stövlarna, lilla T kan knappt gå med en så stor packning på sej. För att int tala om när dessa små leriga sandiga gubbar kommer in och vi har sand o lera övera allt. O sen ti sist kommer Senna in med sina mega (Pontus säger alltid mega) tassar in o hon har ju oxå sand o smuts i tassarna o under magen. Kiva me höst!